anothergirl

När det blev jullov i femman så flyttade vi. Till ett hus utanför stan. Det betydde att jag skulle byta skola. Men jag skulle få gå i den nybyggda skolan, som alla sa var så fin och bra. Och ingen mobbing fanns det på den skolan heller.
Jag tyckte det skulle bli kul med flytt och allt. Fast lite läskigt var det med det nya huset. För det fanns råttor - eller snarare möss - där när vi flyttade in. Huset hade ju stått tomt jättelänge. Men vi hade en bra råttfångare, en mycket stilig herre med låång päls =)

Jag började i den nya skolan efter jullovet. Alltså mitt i femman. I den här skolan hade man inte vanliga klasser, man satte ihop klasserna. Så jag gick i en fyr-femma. Sen blev det sex-sjua och så vidare. Jag tyckte det var lite konstigt. Så det var rätt många elever i min klass. Men läraren verkade bra tyckte jag. Hon verkade snäll...
Man hade heller ingen matsal, man åt mat som någon hämtade från köket, i sitt klassrum, på sin plats. Det var en stor skola, med tre avdelningar eller vad man ska säga. Allt baserat på stället den låg på. Alla namn på klassrum och avdelningar var hämtade från området skolan låg i. I varje avdelning fanns några klassrum, från lekis-ettor till ått-nior. Och en rätt stor "sal" utanför, där man kunde sitta och jobba om man ville.
Skolan hade också källsortering. Något jag knappt ens hört talas om. Men det betydde att vi skulle gå ut efter lunch och sortera soporna. Jag hatade det, jag skämdes när jag gick genom hela skolan med den äckliga sophinken. Dessutom visste jag inte vart jag skulle slänga vad.
Ja den här skolan var rätt underlig tyckte jag, inte alls vad jag var van vid.

Jag började hur som helst i femman, och var då liksom nu, mycket blyg. Jag hade svårt att hitta en kompis att vara med. Så jag satt för mig själv oftast, på en trähäst som fanns vid lekparken. Jag hatade verkligen rasterna. Ibland om jag hade tur, kunde jag få vara inne. Men det var sällan det hände.

Jag hade inte lärt mig att hitta i den stora skolan än, för ingen visade mig någonsin runt. Jag fick alltid fråga vart vi skulle. Eftersom jag inte hittade någon kompis frågade jag alltid läraren. Till en början svarade hon vänligt vart jag skulle gå.
Det delades inte heller ut något schema i min klass. Jag visste ju aldrig vad nästa lektion var eller vart jag skulle gå. Så jag frågade läraren efter varje lektion, varje dag ; vad nästa lektion var, när den började och slutade och vart jag skulle gå. Till slut slutade hon att svara, hon låtsades att hon inte hörde, och när jag ropade högre snäste hon åt mig.
Jag minns en gång jag hade frågat, då svarade hon mig ; "Hur vore det om du nån gång lär dig ditt schema? Du måste börja lära dig det här utantill nu, du har gått här så länge! Du får faktiskt gissa nu!"
Jag fick alltså inget svar. Jag hatade henne för det. Jävla kärring!

Jag var nu tvungen att hålla stenkoll på de andra, och hela tiden följa efter dom. Så jag inte kom för sent eller så. Och jag tyckte verkligen inte om den här skolan!